THE ONE AND ONLY - CHAPTER 26

- Just so you know.. i would never do that, to anyone, and absolutley not to you, you know, i'm dumb sometimes, but, i would never do something like that, and lose you, my favorite girl. sa han och log lite mot mig.
- Aw! svarade jag och slängde armarna runt hans hals och tänkte ge honom en kyss på kinden, men skitungen vände på huvudet så kyssen kom på munnen, Aw.


Till slut behövde Justin gå, sorligt.
Men, helt ärligt, så fort han lämnat mig så bröt jag ihop, var det han eller Stephanie som ljög?
Jag menar, friends forever, boys whatever, men vad händer när man slits imellan dem?
För, Justin, han är min, han är allt jag någonsin önskat mig, men Stephanie var min bästavän?

Det som inte direkt gjorde det bättre var att jag fick ett sms från Stephanie. "I can't believe you believed him istead of me, your bestfriend thanks for the trust, really -.-" stod det, så fint, eller hur, antar att det är Justin snackat med Ryan som snackat med Chaz som snackat med hans flickvän som snackat med Stephanie, fint, verkligen lyckat.

Så nu hatar hon mig. "I never said so ;o" svarade jag henne, jag skickade iväg sms:et, hon kommer verkligen hata mig efter det här, och det är jag som hatar bråk.

Men ja ja, hennes val i guess, men det är så jobbigt, för ni vet, vid vissa bråk förlorar man allt, en enda minut kan förendra allt föralltid, och jag vet vad jag snackar om, lita på det.

Klockan var cirka 12 på natten, vilket betydde att det var Jul, i alla fall enligt Svensk tradition, vilket betydde det var Jul för mig, hahaha, Justin, Stephanie, Ryan, Chaz, Chaz flickvän Lindsey, Nolan och typ alla som visste att jag firade Jul "en dag för tidigt" tyckte jag var konstig, men jag hade redan fått mina Jul klappar från mina kompisar, och även min underbara pojkvän, som alltid envisade sig med att köpa något till mig, även fast jag sa att jag inte ville ha något, att jag fick skuldkänslor och whatever, han skrattade, sa "att han visste ett sätt som jag kunde tacka honom på" och blinkade med vänster öga, alltid vänster, allt var på hans vänstra sida, det var någon konstig grej, kanske det faktum att han var vänsterhänt, vilket gjorde honom mer speciell och perfekt än han redan var, orättvisst säger jag bara.

Men i alla fall, jag skulle kunna säga vad jag fått, men jag vet inte, jag var som vanlgit en tönt och sparade alla till att öppna sen, när jag får mina andra packet.
Jag gäspade, satte på mig ett par mjukisar och ett linne från H&M och gick sedan och lade mig, jag var trött, väldigt trött, vet itne varför, jag bara var det, det var typikst mig att lattid vara trött. Hahah.
Det var nog det sista jag tänkte innan jag somnade.

Nest thing i know så vaknade jag upp, vart jag var?
Ingen aning, det var natt, det visste jag av mörkret, jag bara kände på mig det också, kanske tre på natten
eller nått? Jag tog ett steg framåt och det prasslade under mig, what the?
Det var grenar och löv, jag var alltså i en skog.

Utan förvarning så hörde jag att någon eller något ylade, en varg?
Finns dem i Kanada?

Jag drog min rosa linnes kofta hårdare runt mig, jag var rädd, det kan man säga, ylningen var skitläskig.
Jag tog några steg framåt, jag måste komma ut härifrån, men hur?
Min panna slog imot något.

- Aouch. sa jag och satte handen som jag dragit linnes koftans ärm över mot pannan, det gjorde sved, men jag fattade att det var ett berg somehow, så jag rörde händerna över berget, för att hitta någonstans där
jag kunde sätta händerna, ni vet så jag kunde klättra upp?

Det var snö på marken, och jag frös som in i ord som man egentligen inte får säga, tönt jag var.
Typsikt mig att kunna kalla mig sjäkv tönt när jag borde ha panik.
Jag hittade en avsats där jag kunde sätta min ena hand, så jag hävde mig upp och fummlade för
att hitta en avsatts till åtminstonde en av mina fötter, det tog bara en halv minut innan jag hittade en till så jag kunde börja klättra, jag höll på så, att hitta nya avsatser och sånt ändå tills jag var uppe, men när jag väl kommit upp, så hörde jag gläfsningar, och djupa andetag, inte som från människor, nej, dem här var nere vid mina knän, vilket betydde... vargar!

Jag började spring, jag tror jag sprang åt vänster, sedan åt höger, sedan åt höger igen, sedan åt vänster, sedan åt höger, sedan rakt fram och ignorerade svängen, sedan höger, sedan rakt fram, sedan vänster, och jag stötte till något igen, men inte på samma sätt, för den här gången så tog någon tag i mig, jag hade inte sprunigt in i något, jag hade sprungit in i någon.

Nästa sak som hände, så var jag i ett rum fullt av speglar, jag kollade runt, men allt jag såg var mig själv, till skillnad från skogen, så var det ljust här, tack vare speglarna och det ljusa golvet, det hängde som en strimma guld vid en av speglarna, jag gick fram dit och rörde vid den, det var som en påle av trä, fast inte som i Vampire Diarise, det var.. en ballet stång!

Jag kollade mig själv i spegeln för första gången, det blödde lite från pannan, säkert då när jag slog i berget.
Mitt bruna långa hår var i en slarvig knut, men med många hårspännen, och jag hade på mig ett par ljusa genomskinliga strumpbyxor, ett par gråa hotpants och ett vitt linne och min rosa linnes kofta som var brun på vissa ställen, så går det, tänkte jag för mig själv.

Det läskiga med allt det här var, att i spegeln visade jag inga känslor, jag kände rädlsan krypa i mig från ingenstans, men jag var lika känslo kall i spegeln, det var läskigt.
Från ingenstans, och då menar jag ingenstans, såg jag en man bakom mig, jag ville springa, jag var rädd när han närmade sig mig.

Han tog tag i mig, och tryckte upp en kniv mot min hals, jag borde skrika, men jag var lika känslo kall som vanligt, men det var då jag såg honom, Justin, han satt på en stol, gubben hade vänt mig åt hans håll nu, för att han skulle se mig.

- Go on, kill her. I don't care. sa Justin, och det var då, då jag började skrika och gråta, jag betydde inget för honom, inget för Justin.

Jag vaknade upp med ett ryck, satt tvär rakt upp i sängen, det där var den konstigaste drömmen någonsin, på riktigt asså, och det värsta var att jag betydde inget för honom, tänk om det var så i verkligheten också?

Nej, Isabella, jag ska inte tänka så, för Justin hade sagt att jag var hans favorite girl, att jag betydde mest för honom, och jag tänkte lita på det, eller, det var vad jag tänkte, men på riktigt, jag var rädd, rädd som fan, för tänk om det var sant?
Det var inte så att jag inte litade på Justin, det gör jag, men jag var fortfarande rädd, det var jag eftersom jag är en sånn tönt, usch jag hatar mig själv för min töntighet, för att jag aldrig kan sluta undra, för att jag inte har något självförtroende, men som jag berättade för er i början, så är jag bara en normal tönt, eller jag kanske inte sa tönt.
men jag är normal, så som alla ser normal, även fast det bara är jag som är så, och jag hatar det, jag önskar att det var något som var speciellt med mig, men det är det inte, jag är inte smart, jag kan inte sjunga, jag kan inte dansa, men jag är ändå inte klumpig, jag vet inte vad det är, det kanske bara är mitt äckliga jag?

Jag tog fram min iPod Touch som jag inte fårr för så länge sen, klockan var 07:12, så det var bara jag vaken, jag kunde spela spel, men istället så satte jag på "Fronda - Underbar" det var den bästa låten jag visste, jag började alltid gråta till den av någon annledning,

Okej.. Sann historia.. Yeah.

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben

Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem

så, spottar ut skam, hon lever med en fiende

lever med en nattsvart känsla så vidrig, men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig

och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna

och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Har en farsa som är världens största egoist

Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta

tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen

Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,

när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag

nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks
om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar
då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

en osynlig 17-åring vore allas dröm

men inte på det sättet det skeppet har gått på grund
låt mig inte sitta själv idag igen
låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

blickarna i korridoren är som knivhugg i låren

det är sånt som får mig att överväga resan till båren
tonåren, som skulle vara något bra
varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel

det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.


Till slute av sången så grät jag, typsikt mig, om ändå.. om ändå vad?
Om ändå Justin var här? Nej

Om ändå Stephanie var här? Nej, hon hatar mig.
Om ändå Mamma kunde trösta mig? Nej.

Om ändå... om ändå jag hade någon, som brydde sig, typ en storebror, ja, det har jag alltid velat ha, men aldrig fått, och jag är nog inte den ändå tjejen, alla som inte har en storebror, vill ha en, det är en typisk tjej önskning,
Ni vet, man vill alltid ha vad man inte kan få, men när  man väl fått det, då vill man inte ha det längre?

Det var så med mycket, men jag fick ju Justin, drömprinsen, som jag inte borde ha egentligen, men jag har inte tröttnat på honom för det, hur skulle jag kunna?

Han var mitt allt, allt jag någonsin drömt om, det känndes som om det skulle vara vi för alltid, men lets face it; vi är 17 år, vårat förhållande kansek håller i några år om vi har tur, men vi kommer inte direkt gifta oss, och om vi skulle det, så skulle det ändå bara sluta i skillsmässa, för ni vet, vi är tekniskt sätt barn, vet ni några som var 17 år och faktiskt gifte sig och är lyckliga än idag?

För jag vet inte, det var bara ett sago slut, ett sånt som man ville ha, men visste att man aldrig skulle få, ett sånt slut, detta skulle kunna vara mitt lyckliga slut, men vad händer, om vi faktiskt skullle gifta oss - inte för att jag tror att det skulle hända - och allt sånt, men sen så skilljer vi oss, om det lyckliga slutet förstörs?
Vad händer med mig då?

Jag menar, Justin har en kariär och kan få vilken tjej som helst - det är därför jag inte fatatr att han valde mig, men för någon knäpp annledning så gjorde han det - men jag? Jag är normal och tråkig, jag skulle inte kunna få någon. Jag skulle dö ensam, och det vill jag inte, seriöst.

Men, ska inte tänka på sånt nu, jag tar en dag i taget istället, som problemet jag har nu, hur ska jag få Stephanie att sluta hata mig?
Hur? Det var frågan, you know "To be or not to be, that's the question!" eller vad Shakespeare nu snackade om.
Okej, kanske inte så, men whatever, Shakespeare, var det inte han som kommit på Romeo och Julia, eller Juliette som dem typ sa i USA och sånt?
Det var väll det?

Han som kommit på världens kändaste kärleks par?
Som dödat sitt livs kärlek för att han var så korkad?
Var det inte han?
Men, ändå vill alla ha ett förhållande som dem, som Romeo och Juliette, men det skulle ju bara sluta som värsta katastrofen?

Fett weird, jag vet inte varför, men jag har aldrig gillat dem, Romeo tog livet av sin livs kärlek, bara för att han var så korkad, idiotiskt, men tragiskt och romanstikst på samma gång.

Men, det var inte det här vi skulle tänka på nu, tänkte jag medans "Give Me Everything" spelades, det var en av mina favorit låtar, jag älskade den, haha, det var roligt, för en gång hade Justin bara "Hey, Give Me Everything Tonight" Hahah, så roligt, jag började as garva, men "Gave him Everything" heh, det var den natten jag förlorade min oskuld, så, det var väll lite av vårann låt, om vårann låt inte var någon annan.

För, den vi hade kysst med hundra tals låtar spelandes i bakgrunden, det var det som var grejen, vi hade inte någon låt som var vårann direkt, men, såhär, jag tänkte på Justin när jag hörde dem flesta låtarna, det var därför jag aldrig lyssnade på Sofijah, för då tänkte jag på Justin's och mitt uppehåll jag hade saknat honom så mycket, han hade varit mitt allt, mitt allt på riktigt, jag menar det, har ni någon gång varit ifrån den ni älskar mest, och gråtigt er till sömns varje natt, för att det känns som om ni aldrig kommer få tillbaka honom/henne?
Ja, det har jag, många gånger, inte bara över Justin, men mest över honom.

Men, allt blev ju bra?
Jag kollade på klockan igen den var 09:56, i mina öron spelades "E.T - Katy Perry ft. Kanye West" oj, tiden går snabbt, så jag kunde ju gå upp nu, och det var just det jag gjorde, jag gjorde fruckost till mig själv och hälsade på mamma som satt vid matbordet.

- God jul. sa hon och log mot mig.
- God jul. svarade jag och log, när jag varit liten hade det här varit den bästa dagen på året, nu var MTV Movie Awards det bästa på hela året, jag planerade allt runt det, jag var alltid ledig den dagen, skulle aldrig kunna slagga eller något, fölr jag fick inte missa det, hahah, garvade alltid ihjäl mig när jag såg det, men MTV Movie Awards 2010 var roligare än MTV Movie Awards 2011, sådeså!

Patetisk man kände sig, som tänkte på MTV Movie Awards medans man åt.
- Har du sovit gott? frågade mamma, jag nickade och log, mamma's hår var helt messed up, hon hade påsar under ögonen och verkade allmänt trött medans hon satt och drack sitt morgon kaffe.

- Du då? Du ser itne så pigg ut nämligen? frågade jag henne, det var sant, hon såg inte så pigg ut.
- Jag sov gott, den lilla sömn jag fick, satt uppe halva natten och jobbade igår. svarade hon och suckade.
- Vad jobbade du med, jag trodde du var ledig? frågade jag henne. Hon nickade men sa sedan;
- Det är en liten extra grej, ehum, du vet vem Scooter Braun är väll? frågade hon mig och jag nickade sakta.
- Det är Justin's maneger, varför undrar du? frågade jag honom.

- Han vill att du ska följa med på Justin's nästa turné, som hans fake flickvän, eller flickvän som man kanske ska säga, eftersom ni är ihop, det ger bättre publicitet och du kommer få ihop ganska mycket pengar, vi behöver det verkligen och- sa hon men kollade sedan på mig, jag var föstenad, men ädnå så lyckades jag få lite damp.

- OMG ska jag med på hans Turné!?!?!? Får jag vara med JUSTIN dåååå!?!?!?!? frågade jag och hoppade upp och ner, jag hade nämligen lyckas tagit mig bort från stolen på något sätt och dampade runt i vårat lilla men väldigt morderna kök, som det damp barn jag var.
- Ja, det är just det du ska, men ni kommer bli hemskolade eller vad det heter, så du slipper ingen skola. sa hon och kollade strängt på mig.

- Wie, bra sätt att döda glädjen på. sa jag ironiskt och slutade hoppa.
- Förlåt älskling, ville itne att du skulle ha sönder något. svarade hon, det var grejen med min mamma, hon var lika sarcastisk eller ironisk som jag var, hon beter sig inte som en gamling och hennes klädsmak är hyfsad, för att vara vuxen, jag menar, jag låter henne shoppa åt mig, det gör hon gjärna, och hon är nog den ända mamma jag vet, som fortfarande målar sina naglar.

- Ja, ja, får jag öppna mina julklappar nu!? frågade jag och fick lite damp igen, jag älskade att få saker.
- Du får öppna 5 av dem, men, jag vill att du väntar med några tills alla kommer. sa hon och kollade på mig, jag tappade hakan.
- Vänta, kommer mormor, morfar, farfar, framor och alla dem!? frågade jag lite dampaktigt, det var det bästa med julafton, att alla kom.

- Ja, och din pappa, och hans syster, hans fru och deras lilla dotter. sa mamma och kollade ner lite, det hade jag kansek glömt att berätta, mamma och pappa hade fått kontakt igen efter 17 år, och nu så hade hon fått veta att han hade en fru och en liten dotter som hette Sophia, men det störande var att hans fru var från England, så hon snackade med Brittisk brytning, vilket jag tyckte var as jobbigt, det lät så snobbigt och.. äckligt, hade aldrig gillat den brytningen, för den var jobbig!

Inget illa menat, men jag störde mig verkligen på den, lika mycket som jag störde mig på
min svenska brytning som jag haft i början, hade varit tyst 24/7, men nu garvade jag åt det och kallade mig själv ett mongo barn, gud, saker förendras verkligen.

FEETT STOOOOOLT! Hahahah, nej men, sååååå, vill ha minst 7 kommentarer för den, för asså, ser ni hur lååång den här är!? Börjar med nästa nu, så när den här publiceras är den nog färdig #swaaaag!
UPDATE; Den är klar, vill bara ha kommentarer!


Kommentarer
Postat av: Sandra

Skkiit, nu när hon ska vara med på justins turné, kommer ju typ justin tro att hon bara utnyttjar han för hennes publicitet eller vare va!

Vill ha mer :D

2011-07-17 @ 17:22:35
Postat av: Gabbi

Tycker inte att hon ska vara SÅ tveksam att Justin gillar henne som hon gör men samtidigt förstår jag eftersom hon måste lita på sin bästis eller han. Men du skriver jätte bra ;)

2011-07-18 @ 13:14:54
Postat av: madde

skit bra! mera :D

2011-07-18 @ 15:34:04
Postat av: ABIEBERSTORYBOOK

Tjena!



Som ni alla vet så har abieberstorybook haft världens sämsta uppdateringen ett tag. Men nu är uppdatering lite bättre och statisktiken har mer än halverats! Men kika gärna in den igen! ♥

2011-07-18 @ 20:20:32
URL: http://abieberstorybook.blogg.se/
Postat av: Anonym

håller med sandra, gabbi o sandra

2011-07-18 @ 21:08:25
Postat av: amanda

Jätte bra! :)

2011-07-19 @ 10:59:22
URL: http://enjdbiebernovell.blogg.se/
Postat av: emma

awesome !!!!! har faktiiskt inga ord ;)

2011-07-19 @ 21:57:49
Postat av: Anonym

skynda lägg upp nästa kapitel tack, det är bara för bra handling:)

2011-07-19 @ 23:46:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
free counters
RSS 2.0