NEVER LET YOU GO - CHAPTER 33
- Du tar ett rakblad och pressar det mot handleden , inte det svårtaste. svarade jag.
- Lova att aldrig göra så igen. sa Justin.
- Visst , jag lovar jag kommer aldrig skära mig själv igen. svarade jag och suckade. Justin var gald igen
och tog tag i min hand och log mot mig.
Det var ju gulligt att han brydde sig , det var det faktiskt.
(Random och söt.)
När jag kommit hem så gjorde jag inte så mycket.
Jag var faktiskt riktigt uttråkad. Min data var inte cp längre så jag använde den
och gick in på oceanup.com , det stod lite om mig och Justin men jag brydde mig inte , och sedan var det
en massa bilder på oss från stranden. Vi visste ju att det hade varit papparazzis där så ja , vi hade inte brytt oss då värför skulle vi bry oss nu.
Vi såg faktiskt ut att ha rikigt kul och ja , Chaz , Ryan och Caitlin var ju med på dem flesta av bilderna.
Jag gick ner istället för att mögla på mitt rum.
- Var det kul på stranden? frågade Kelly medans hon satt och läste ett exemplar av Vouge.
- Ja , föresten hur vet du? frågade jag henne och kände mig riktigt korkad , inte hade väll jag berättat för dem?
- Oceanup , och föresten gillar jag inte att du är med den där Bieber. svarade hon nochalant.
- Du är inte min mamma , du får tycka vad du vill jag kommer ändå träffa honom! sa jag surt.
- Jag kan ge dig utegångs förbud. sa hon hårt , som om det var ett hot.
- Nej , för du är inte min mamma , du bestämmer inte över mig så det så.
- Men det gör jag. sa pappa som just kommit in från ja , vart han nu hade varit.
- Vad kul för dig då! nästan skrek jag.
- Skrik inte unga dam! svarade han minst lika högt. Tårarna rann och
jag sket i allt , jag sprang ut ur köket till hallen och tog skorna och en av mina hoodies i varsin hand och sprang ut.
Vart jag sprang hade jag ingen aning om.
Jag sprang bara någonstans.
När jag såg en park så stannade jag , här kunde jag ju ändå vara?
Jag satte på mig mina sneakers som jag hade haft med mig ut och satte på mig dem medans jag hade min hoodie i famnen.
Det blåste lite , lite så jag satte på mig hoodien. Egentligen hade jag ingen aning om varför jag sprungit
iväg , jag antar att jag behövde det.
Jag satt där på bänken i parken och tårarna rann fortfarnade , jag
ville inte gå hem , det ville jag inte.
- Aimeé är det du? frågade en tjej röst och jag vände upp blicken som hade varit fokuserad på mina
knän , där stod en tjej , jag kom inte ihåg hennes namn , men vi hade haft kemi ihop tror jag.
Hon hade ett sött leende och hon såg vänlig ut.
Plötsligt mindes jag hennes namn , hette hon inte Isabella?
- Isabella? frågade jag och hon nickade.
Hon höll en hund i ett snöre så jag antar att hon var ute med hunden.
- Vad har hänt? frågade hon försiktigt medans hon satte sig ner bredvis mig.
- Inget , jag har bara bråkat med min pappa och min styv mamma. svarade jag.
- Aha. svarade hon. - förlåt men jag måste nog gå. sa hon sedan och jag nickade.
Efter att hon hade gått satt jag kvar , hon var faktiskt snäll.
Inga ideer hjälp mig! Snälla? Bara för att jag har haft dålig uppdatering så för ni den här också nu , men snälla adda mig på facebook eller msn och så satt ni kan hjälpa mig lite med novellen? SNälla har inga ideer.
Tryck här för att adda mig på facebook och min msn är; [email protected] Tack till er som gör det ;D
Kommentarer
Postat av: Anonym
as bar nivell :D <3
Postat av: Anonym
as bar novell :D <3
Postat av: Anonym
as bar novell :D <3
Postat av: Anonym
as bar novell :D <3
Postat av: josefine
justin , chaz ooch ryan borde gå förbi och märka att hon sitter där ! typ, komma från någon fest eller nåt. ahahah, nä jag vet inte xd asbra! meer :D
Postat av: Anonym
love it
Postat av: ida
har du skrivit allt de här själv ? :o
Trackback
