THE ONE AND ONLY - CHAPTER 1

Det var en vanlig dag i mitt vanliga liv , jag var på väg hem från skolan , det hade varit skolavslutning idag och nu hade vi lov.
Jag gick vägen genom skogen , den skrämmde mig lite men jag var inte lika rädd som jag varit förut , då hade jag sprungit här igenom , då hade jag trott på alla rykten om skogen.
Jag bodde i Ontario , lite utanför Stratford. Min bästavän Stephani bodde i Stratford och hon dejtade Ryan Butler.
Endel hade flippat ur när hon sagt det , men jag tog det ganska bra tyckte hon. Jag var van och jag visste att hon kunde få vilken kille hon ville , för hon var tjejen alla killar ville ha , hon var blond , hade perfekt längd och hade gröna , djupa ögon , hennes hår var platt och hade en naturlig glans. Man kunde sammanfatta henne som Barbie.
Men jag , jag var bara normal. Eller normal och normal.
Jag var så som alla tänkte när dem hörde ordet normal , men jag var inte normal.
För alla var ju olika och alla hade något , något som gjorde dem speciella. Alla utom jag.
Jag hade bruna tråkiga ögon , kastanjebrunt lokigt hår som hängde ner över brösten. Jag hade väll normal längd och jag hade inget som var speciellt.
Jag kunde inte måla , var inte särskilt smart och som ni fattar så var det inget med mig som var speciellt.
Jag gick den välbekanta vägen hem i mina högklackade. Det var inte det smartaste sko valet men som sagt så var jag ju inte särsklit smart.
Det var kallt och det blåste , men så var det här i Kanada. Men det fanns ju dagar som det var varmt.
När jag äntligen kommit förbi den obehagliga blåsten och kommit hem så gick jag bara in.
Jag skrek inte något om att jag var hemma för jag visste att det inte var någon annan här , det bruckade det aldrig vara.
Jag hade inget husdjur och inga syskon.
Det ända jag hade var en mamma , och henne älskade jag.
Eller jag hade ju Stephani som var som en syster för mig.
Jag slängde av mig mina nu hatade klackskor och sprang upp till mitt lilla rum för att ta av mig klänningen mamma tvingat på mig.
Jag och min mamma var väldigt olika , samma med mig och Stephani.
Jag satte på mig ett par jeans , ett vitt linne och en begie cardigan , en normal Isabella outift.
Oj jag kanske inte sa vad jag hette , i alla fall mitt namn är Isabelle Stone och jag är 16 år.
Jag fyller 17 i december , så det är ganska långt kvar.
Jag kollade mig i spegeln , varför vet jag inte , kanske för att den satt på utsidan av garderobs dörren.
Jag kollade in i mina tråkiga bruna ögon , men sedan såg jag i spegelbilden att min mobil låg på mitt skrivbord.
Jag vände mig om jag tog ett litet steg för att komma till bordet , där låg en massa saker och min mobil.
Precis när jag tog upp den så började den vibbrera , timing eller vad?
Det var Stephani som ringde mig.
Jag tryckte på den gröna luren och pressade mobilen mot örat.
- Hey baby. sa jag.
- Hello Slutty! sa hon glatt. "Slutty" var nog Stephani's favoritord , hon sa det hela tiden och till alla , även hennes mamma , haha.
- But Eyy , Ryan , Chaz and Justin is at my place , are you coming? It's soooo boring to be the only girl , all they ever talk about is hokey. sa hon och suckade.
- Bieber? frågade jag hennes och hon suckade.
- Yeah , but are you coming or not? Like i said , it's sooo boring to be the only girl here. sa hon otåligt.
- I Believe you , but i thought that you and Ryan only like made out all the time? frågade jag henne retsamt med ett flin som hon inte kunde se.
- I want to cut your head of , but you're my best friend so i can't. väste hon.
- Okay , but yeah , i'm totally coming , be there in like.. ehh. , whatever i'll be there when i'm there , chao! sa jag och vi lade på exakt sammtidigt.
Stephani och jag gick inte på samma skola. Så jag hade inte gått på samma skola som "Justin Bieber" och sedan så hade jag bott i Svergie när han hade bott här i Kanada.
Jag kände inte killen , jag vet bara att Stephani hade sagt att hon hade haft en crush på honom för länge sen.
Chaz hade jag träffat många gånger och han var som min bror , lika med Ryan. Men det tråkiga var att jag alltid var yngst , bara för att man fyllde år i december.
Jag tog mobilen och sprang ner för trappan.
Tog mina nycklar som låg i den lilla skålen mamma gjort på någon kurs.
Sedan så var det bara att gå ut och gå till henne.
Jag bodde bara 100 meter från Stratfords gräns och hon bodde i utkanten så därför tog det inte så lång tid.
Medans jag gick sjöng jag lite på Somebody to Love , jag älskade den låten , jag älskade alla Justin Bieber's låtar men det skulle jag aldrig erkänna för Stephani , jag vet inte varför och vad hon hade emot honom , men något var det.
Jag var ingen belieber men Justin var söt och sjöng bra , så såg jag det.
Det gick folk på gatorna och det läskiga med allt detta är att jag har sätt allt detta på bild , innan jag ens varit här första gången och det var ganska läskigt.
Endel av människorna visslade , andra gick ut och power-walkade eller gick ut med deras hundar.
När jag kommit en bit så såg jag plötsligt , vänta va?
Det var en vanlig dag i mitt vanliga liv , jag var på väg hem
från skolan , det hade varit skolavslutning idag och nu hade vi lov.
Jag gick vägen genom skogen , den skrämmde mig lite men
jag var inte lika rädd som jag varit förut , då hade jag
sprungit här igenom , då hade jag trott på alla rykten om skogen.
Jag bodde i Ontario , lite utanför Stratford. Min bästavän
Stephani bodde i Stratford och hon dejtade Ryan Butler.
Endel hade flippat ur när hon sagt det , men jag tog det
ganska bra tyckte hon. Jag var van och jag visste att hon kunde få vilken kille hon ville , för hon var tjejen alla killar ville ha , hon var blond , hade perfekt längd och hade
gröna , djupa ögon , hennes hår var platt och hade en
naturlig glans. Man kunde sammanfatta henne som Barbie.
Men jag , jag var bara normal. Eller normal och normal.
Jag var så som alla tänkte när dem hörde ordet normal , men jag var inte normal.
För alla var ju olika och alla hade något , något som gjorde dem speciella. Alla utom jag.
Jag hade bruna tråkiga ögon , kastanjebrunt lokigt hår som hängde ner över
brösten. Jag hade väll normal längd och jag hade inget som var speciellt.
Jag kunde inte måla , var inte särskilt smart och
som ni fattar så var det inget med mig som var speciellt.
Jag gick den välbekanta vägen hem i mina högklackade. Det var inte
det smartaste sko valet men som sagt så var jag ju inte särsklit smart.
Det var kallt och det blåste , men så var det här i
Kanada. Men det fanns ju dagar som det var varmt.
När jag äntligen kommit förbi den obehagliga
blåsten och kommit hem så gick jag bara in.
Jag skrek inte något om att jag var hemma
för jag visste att det inte var någon annan här , det bruckade det aldrig vara.
Jag hade inget husdjur och inga syskon.
Det ända jag hade var en mamma , och henne älskade jag.
Eller jag hade ju Stephani som var som en syster för mig.
Jag slängde av mig mina nu hatade klackskor
och sprang upp till mitt lilla rum för att ta av mig klänningen mamma tvingat på mig.
Jag och min mamma var väldigt olika , samma med mig och Stephani.
Jag satte på mig ett par jeans , ett vitt linne och en begie cardigan , en normal Isabella outift.
Oj jag kanske inte sa vad jag hette , i alla fall mitt namn är Isabelle Stone och jag är 16 år.
Jag fyller 17 i december , så det är ganska långt kvar.
Jag kollade mig i spegeln , varför vet jag inte , kanske för att den satt på utsidan av
garderobs dörren.
Jag kollade in i mina tråkiga bruna ögon , men sedan
såg jag i spegelbilden att min mobil låg på mitt skrivbord.
Jag vände mig om jag tog ett litet steg för att
komma till bordet , där låg en massa saker och min mobil.
Precis när jag tog upp den så började den vibbrera , timing eller vad?
Det var Stephani som ringde mig.
Jag tryckte på den gröna luren och pressade mobilen mot örat.
- Hey baby. sa jag.
- Hello Slutty! sa hon glatt. "Slutty" var nog Stephani's favoritord , hon sa det hela tiden och till alla , även hennes mamma , haha.
- But Eyy , Ryan , Chaz and Justin is at my place , are you coming? It's soooo
boring to be the only girl , all they ever talk about is hokey. sa hon och suckade.
- Bieber? frågade jag hennes och hon suckade.
- Yeah , but are you coming or not? Like i said , it's sooo boring to be the only girl here. sa hon otåligt.
- I Believe you , but i thought that you and Ryan only like made out all the time? frågade jag
henne retsamt med ett flin som hon inte kunde se.
- I want to cut your head of , but you're my best friend so i won't. väste hon.
- Okay , but yeah , i'm totally coming , be there in like.. ehh. , whatever
i'll be there when i'm there , chao! sa jag och vi lade på exakt sammtidigt.
Stephani och jag gick inte på samma skola. Så jag hade inte
gått på samma skola som "Justin Bieber" och sedan så hade jag
bott i Svergie när han hade bott här i Kanada.
Jag kände inte killen , jag vet bara att
Stephani hade sagt att hon hade haft en crush på honom för länge sen.
Chaz hade jag träffat många gånger
och han var som min bror , lika med
Ryan. Men det tråkiga var att
jag alltid var yngst , bara för att man fyllde år i december.
Jag tog mobilen och sprang ner för trappan.
Tog mina nycklar som låg i den lilla
skålen mamma gjort på någon kurs.
Sedan så var det bara att gå ut och gå till henne.
Jag bodde bara 100 meter från Stratfords gräns och
hon bodde i utkanten så därför tog det inte så lång tid.
Medans jag gick sjöng jag lite på Somebody to Love , jag älskade
den låten , jag älskade alla Justin Bieber's låtar men det skulle
jag aldrig erkänna för Stephani , jag vet inte varför och vad
hon hade emot honom , men något var det.
Jag var ingen belieber men Justin var söt och sjöng bra , så såg jag det.
Det gick folk på gatorna och det läskiga med allt detta
är att jag har sätt allt detta på bild , innan jag ens varit
här första gången och det var ganska läskigt.
Endel av människorna visslade , andra gick ut och power-walkade eller gick ut med deras hundar.
När jag kommit en bit så såg jag plötsligt , vänta va?

Vad tycker ni om det första chaptret? Kommentera.

Kommentarer
Postat av: Stina

meeeeeeeeer :)

2011-05-08 @ 00:20:23
URL: http://novelljustin.blogg.se/
Postat av: Anonym

Asbra

2011-05-08 @ 10:19:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
free counters
RSS 2.0